Efter en stund på Bishops med mina två underbara Johan och Per sitter jag nu med ett vinglas och funderar. Är vi verkligen så krävande som flickvänner som killarna får oss att framstå, eller är det dem som inte är skapta för ett förhållande?

Johan var irriterad över att hans flickvän blev så sur på att han först var för trött för att mysa och sedan gick ut med mig och Per på bishops. Men är detta inte väldigt självklart? Är man för trött för en myskväll borde man väl verkligen inte orka en kväll med öl? Myskvällar är väl de minst ansträngande man kan göra?

Per å andra sidan var irriterad på att hans nya tjej blev irriterad över att han tagit bort taggarna på facebook på dem två, men hade kvar taggarna på han och hans ex. Ska exet synas så ska väl den nya också göra det? Visst det kan absolut vara så att man var med exet längre än man hunnit vara med den nya vilket gör att man hunnit tagit bort massa taggar där redan - men det ger fortfarande konstiga signaler.

Jag tror tjejer och killar är skapta på ett annat sätt och tänker totalt olika ganska ofta vilket gör att det blir problem när vi ska samarbeta i ett förhållande. Men det är nog det jag kommer vilja ha i ett förhållande - problem med att samarbeta för med problem har jag ett hinder att klättra över istället för en spikrak väg att bara följa med på. Jag vill ine bli förd i en vals!

Ja ett liv med Lina kommer nog aldrig kunna bli tråkigt. Senast igår när det är knäpptyst i lägenheten så helt plötsligt appropå ingenting så hörs det "motherfucker" ifrån badrummet, Lina hade stått och sjungit på ngn låt och när det ordet skulle sjungas sjöng hon det mycket högre än allt annat!

Ja vad ska man säga, jag älskar att skratta :D!

Nu blir det upp till mormor och gratulera henne med lite rosè, sedan träffa min kära mor :) Hon är verkligen efterlängtad <3

Ikväll är en sån där kväll då jag verkligen känner att jag måste nog säga att jag är lycklig, visst saker har inte blivit som det var tänkt.

Vissa saker har jag tagit stryk av på slutet, saker som jag absolut inte velat och som jag kanske inte var helt beredd på för den delen heller.

Men vissa saker har gett mig så otroligt mycket energi, tillfällen då jag känner mig så stark - världens starkaste Malin! Det finns tre personer som har betytt extra mycket för mig på slutet och dom tackar jag innerligt för deras stöd och deras tålighet med mig i alla lägen - Sarah, Lina och Per. Men frågan består - Hur fan orkar ni se mig skratta, gråta, vara bitterfitta för ingenting och samtidigt säga att ni tycker om mig som vän? Börjar fundera på om ni har problem kära vänner <3

Men alla ni som är en del av mitt liv i Gävle är fantastiska. Jag har hittat mitt hem, om så bara för ett halvår. Att jag sedan känner att det går bra nu är en annan sak som gör att jag verkligen mår bra, jag får det jag vill ha och jag har det jag drömt om.

Kompis det går bra nu, men kommer alltid sakna en del av mitt H, P.

När hoppet hos oss tryter, det hopp som vi levt på så länge. Det hopp som vårat förhållande levde på. Det hopp som gjorde att vi aldrig gav upp, oavsett årstid, oavsett hur många tårar som föll. Men vi hamnade alltid på kanten, det är inte första gången som det här händer. Vi hade lyckliga stunder till största delen, men de mörka stunderna tog efter hand över och drog oss ner till detta. Så nu när hoppet har försvunnit ser jag inte en anledning till att fortsätta såras, det är dags att låta ärren läka - plåstra om oss och förbereda oss för nästa fall. Alla vet att vi har försökt, så snälla be inte om mer du vet hur sårbar jag kan vara.

When lights go down, I see no reason
For you to cry. We've been through this before
In every time, in every season,
God knows I've tried
So please don't ask for more.

Vid det här laget borde du kunna läsa mina tankar, du borde kunna se i mina ögon att jag på allvar inte orkar mer och att det här troligtvis är vårt sista hejdå. Saker har förändrats sedan Wayne´s 2008, vi har varit igenom mycket sedan den fikastunden. Så vi säger Hejdå nu för att kanske kunna ses igen någonstans i framtiden.

Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye

Carrie, Carrie, things they change my friend
Carrie, Carrie, maybe we'll meet again somewhere again

Då var denna helg över då, känns som att det har gått lite för snabbt och jag är nog inte hundra procent redo att åka hem igen! Men plikten kallar och det ska bli skönt trots allt.

Helgen var fantastisk på många sätt och vis, fanns partier som gjorde att jag inte trivdes fullt ut men det förstod jag nog redan från början att det skulle komma. Men överlag - fantastisk. Massa kramar med små tjejerna och jag hann fika med F & J, mysa med P, Och krama C för sista gången. Känns så konstigt att du åker bort nu C, nio månader? Det är som en bakåtvänd graviditet. Men Skype <3

Fanns fler som jag gärna hade träffat, men tiden räckte inte till så det får bli nästa gång. Hem åker jag idag med en tvättkorg, två par skor, en tröja, två nagellack, en dos träningsvärk och samma packning som jag kom hit med. Tur att jag får hjälp från stationen, vad gjorde jag utan dig i dessa lägen? :).

Hemma i Gävle väntar en tvättstugedejt med Sarah imorgon, Föreläsning om manligt och kvinnligt i medierna, hämtning av matlådor, anställningsintervju, jobb i baren, troligtvis lite biljard och en dag på kungsberget. Plus att på lördag är det melodifestival-final. Så visst är det en vecka att se framemot.

/Mm

   Jag har nu insett att jag måste göra något av denna dröm jag har inom mig. Jag kan inte längre bara jobba på kåren och längta tills nästa gång jag får jobba. I längden håller det inte och det vet jag vid det här laget.

Det är ungefär som att strula med samma kille så fort man får chansen men under de andra dagarna vara med någon annan samtidigt som längtan efter den andra växer. Du måste en dag ta den andra killen till ditt hjärta och ha honom som din pojkvän. Och det är det jag måste göra nu, ta bartenderyrket till mitt hjärta och kunna kalla mig som bartender på riktigt. Det är dags nu!

Frågan är: Blir det Augusti och sedan en månad med Sarah på Kos, eller blir det September och en månad själv på Kos men en hel sommar på IKEA. Men oavsett vad så är det dags att förverkliga min dröm!

Jag ska bli bartender på riktigt.

/Mm

Idag har jag tagit mig i kragen och gjort en ny design på bloggen, vet inte om jag är nöjd. Kanske lite som ska förändras, men det kommer det kommer.

Annars idag har jag varit i skolan - det nya momentet startades upp idag. Examinationen på denna är en loggbok, känns mycket mer som jag istället för tenta. Morfar har varit här och hämtat matlådor också, känner mig så grymt bortskämd att jag skäms! Får fyllda matlådor av mormor varje vecka (lagar mat själv en gång per dag) och nu hämtade morfar de tomma. FyFy!

Ikväll blir det en Malin och Lina kväll - ser framemot det. Men det jag ser mest framemot just nu är att åka upp till Sundsvall en hel helg, tror inte jag varit en hel helg i Sundsvall sedan början av januari (Hur  Per klarar av att åka hem till motala en gång per år är för mig ett under). Men det ska bli skönt, massa planer redan nu så det känns bra. Imorgon ska jag på birsta med mamma och tjejerna, fredag ska jag och pappa micke följa med tjejerna till Sidsjöbacken på deras friluftsdag!

Ha en Trevlig Kväll

/Mm